tisdag 25 augusti 2009

Fler Odell på konstfack tack

Av nån anledning verkar en massa människor vara (sken-)heligt upprörda över Anna Odells "tilltag". Senast i raden av gnäll var att omhändertagandet och platsen på psyk kostat pengar. Herregud. Det var väl ändå jävligt bra investerade pengar?

Vi sidan av det mindre smickrande gnället har det åtminstone blivit en liten, liten debatt om hur allvarligt psyksjuka människor hanteras av rättsväsendet och samhället. De tusenlappar extra det kan ha kostat att spänna fast Anna på en brits gjorde med andra ord mer nytta än vad man kunde hoppats på. Trots den enorma nedmonteringen av psykvården pratas det väldigt lite om hur de sjuka behandlas. Själv trodde jag att mordet på Anna Lindh skulle sätta fart på debatten, men icke. Kanske nu då.

Sen finns det folk som Mathias Sundin (som åkte till USA för att valarbeta åt McCain, tjena) som tycker att man ska stänga konstfack för att han blivit upprörd över en konstnärs agerande. Okej att folkpartiet övergett sin social-liberala ideologi, men att gå direkt över till censur av konst är väl ändå att skjuta över målet. Inte första gången just han försökt tysta ner sådant som är obehagligt dock. Senast lyckades han få Norrköpings Stadsbibliotek att plocka ned en utställning om Israels övergrepp i Palestina.

Konst kanske bara ska vara att måla gråtande barn och kortspelande hundar?
Själv tycker jag om att bli provocerad, ifrågasatt och få tankeställare. Någonstans trodde jag det var DET som är konstens funktion. Om konstfack kunde få fram fler Anna Odell borde de få ökade anslag, inte stängas.

Ett stort grattis till Anna också för att det blev rättegång av det hela. Det ger garanterat mycket PR och en skjuts i karriären. Rättssystemet lyckas göra rätt av misstag...



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5686325.ab

fredag 21 augusti 2009

Judisk humor

Historiskt måste judar anses vara den folkgrupp som tagit fram flest framstående komiker. Särskilt med hänsyn till folkmängd. Det finns bara lite fler judar i världen än det finns svenskar. Typ som norrmän och svenskar tillsammans. Woody Allen, Jerry Seinfeld och Lenny Bruce är exempel på fantastiska judiska komiker. Och nu senast har Benny Dagan dykt upp, som dessutom har ett annat jobb vid sidan om, som Israels ambassadör.

Efter Donals Boströms artikel om Israelers misstänkta organstöld och handel med palestiniers organ på svarta marknaden menar nu Israels ambassadör efter att UD vägrat lägga sig i frågan att Israel inte kommer att ta Sveriges "eventuella anklagelser om människorättskränkningar" på allvar. Det är ju humor på hög nivå.

Dels är ju Sverige kanske världens mesigaste land. Vi står inte för något, om det inte är helt riskfritt. När Tyskarna håller på att vinna i världskriget så är vi på deras sida, när krigslyckan vänder byter vi snabbt kompisar.

Men framförallt är ju Israel absolut tokbäst på kränkningar av mänskliga rättigheter. Om det fanns ett OS i kränkningar skulle Israel plocka hem guldmedaljen, medan länder som Zimbabwe och Nordkorea, som ändå satsar hårt på den här grenen, skulle få nöja sig med mindra ädla valörer. Idén att Israel någonsin skulle bry sig ett dugg om Sveriges protester är lika skrattretande som att Sverige någonsin skulle kunna få stake nog att faktiskt protestera ordentligt.

Några saker som jag funderar på...
1. Är det inte skillnad på Israeler och Judar? Alla judar är ju definitivt inte Israeler (Leonard Cohen och Bob Dylan?), och alla Israeler inte judar. Så varför kan man inte kritisera Israel utan att vara anti-semit?

2. Om det nu skulle visa sig vara sant att Israeliska soldater plundrat palestinska kroppar och sålt organ, är det fortfarande anti-semitiskt att säga det då?